HISTORIK
 
Jag är född 14 september 1950 och växte upp i Lunden i Östra Göteborg. Farsan var byggnadsarbetare och min mamma var handelsanställd. I början av 60-talet flyttade vi till Kortedala, i norra Göteborg, som numera är en pensionärsstadsdel men som då var nybyggarstadsdel med hjorder av ungdomar som kryllade runt fritidsgårdarna. Efter avslutad grundskola började jag på skeppsvarvet Götaverken som verkstadsmekaniker. Här kan jobba tills dör sa jobbarkompisarna till mej. När den första permitteringsvågen sköljde in över Götaverken i slutet av varvskrisens 70-tal var jag aldrig riktigt orolig trots att det var över 1000 man som skulle bort, på ett bräde. Jag hade nyss fyllt 30 och hade jobbat i 12 år. En dag läste jag i tidningen, ett upprop om att man skulle göra en pjäs på Folkteatern i Göteborg, om varvens uppgång och fall. Man sökte amatörskådespelare men även folk som kunde berätta hur det var att jobba på varven och det var som dokumentär berättare jag tog kontakt med Folkteatern. I mitten av 70-talet gick jag en studiecirkel, Gräv där du står av Sven Lindkvist, som gick ut på att folket på arbetsplatserna skulle skriva sin egen historia och för mej blev det helt plötsligt självklart; Den som bäst kunde beskriva hur det var att jobba på varvet, är natruligtvis jag, Bengt Funseth! I historieböckerna beskrivs ju bara kungarnas och höjdarnas historia. De vanliga människorna kommer på sin höjd med som en bisats i en mening. Mitt sätt att skriva min egen historia var att göra låtar om livet innanför grindarna. Jag tog tjôtet i omklädningsrumet och tonsatte det, som blev, modern folkmusik.

Det var dessa låtar jag hade med mej när jag hösten 1978 gick ner till Folkteatern och slängde upp mina låtar på bordet. Det var ju ingen som ville ha dom men låtarna gav uppslag till teaterföreställningen, En varvsdröm som hade premiär 1 maj 1981. Vi var ca 100 medverkande, 80 amatörer och 20 proffs och jag och en del andra amatörer fick, märkligt nog, stora roller, medan etablerade Folkteaterskådespelare fick rena statistroller. Nåväl, det gick bra, med 59 föreställningar för drygt 20 000 personer. När vi hade spelat färdigt En varvsdröm, blev jag tillfrågad av teaterchefen Lennart Hjulström, om jag kunde tänka mej att skriva en teaterpjäs för Folkteaterns räkning...jag fattade ju aldrig varför han frågade mej. Det måste väl finnas folk som är bättre lämpade att skriva teaterpjäser än vad jag är, tyckte jag. Jodå, Lennart Hjulström höll med. Det finns säkert folk som kan skriva bättre teaterpjäser än dej, men det finns ingen som kan berätta dom historierna som du kan. Så fick jag hjälp av en kille på teatern, Kim Lantz, och tillsammans skrev vi Mannen som inte kunde sjunga. När det kom ut på varvet att jag hade skrivit en teaterpjäs om livet innanför grindarna då fick jag sparken...jag vet inte om det hade något samband, för det var 300 varvsarbetare till som fick sparken i samma veva och dom hade inte skrivit någon teaterpjäs, i alla fall inte för Folkteaterns räkning. Sen råkade det bli så att publikarbetarjobbet blev ledigt, eftersom han som hade jobbet, Arne Augustsson, fd varvsarbetare(40 år), skulle gå i pension vara när man sökte en liknande typ så föll valet på mej. Så kan det gå när man läser tidningen 1978.

Jag började på Folkteatern 1984, på publikavdelningen. Parallellt med detta har jag gjort 7 egna föreställningar och har även medverkat sporadiskt i olika Folkteaterpjäser genom åren.

BOKSTAVSKNÅDAREN har även givit ut en CD-skiva ETT VARV PÅ VARVET 1999
 
 

    © 2000 by "Ordknåparen". Concept & Design by Okire Publishing.